Har slutat vara terapeut i alla fall...vilket iofs innebär att all kontakt med henne upphört vilket iofs kan vara lika bra. Saknar det inte!

Jahaa....känns som om jag ska lära mig nåt med Fred....vad?
Vet inte hur jag ska förhålla mig...han har så många bra, fina intressanta egenskaper och så så stora delar i sitt liv som inte är så bra, som jag inte vet vad jag ska tänka om...hur jag ska hantera... Eller jo...jag tror jag bara kan stå bredvid och vara glad och tacksam för få, små och korta stunder..och DET VILL JAG INTE!!! Det kommer jag inte att klara av!

Dessutom...I fredags träffade jag Kalle i affären och vad jag blir glad och bara njuter av den stunden!
Jag har en svag känsla av att han bidar sin tid....eller min tid...vår tid kanske! Eller...är det som jag skapat nåt som inte finns???...han vill aldrig prata relationer eller dejter...vi pratar allt annat...men inte det. Eller vet han mina känslor och vill inte väcka nåt...fast det är han ju inte bra på...! Han ger mig små små saker att hänga upp mina förhoppningar på...så fort jag börjat lägga allt på is kommer han med nåt litet som kör igång mina förhoppningar igen...
Skillnaden på det jag känner när jag träffar Kalle resp Fred är ju stor...mkt pga att jag faktiskt inte känner Fred lika väl...men är det nåt som kan växa fram...?
Jag vet inte! Ville ju inte ha strul!